Mamma lämnade inte sovrummet på hela dagen och när det blev kväll låste hon inte upp dörren så att pappa kunde komma in och lägga sig.
Pappa, som hade varit ute hela dagen och kört gräsklipparn varv på varv i trädgården, bäddade istället, utan att säga något om saken, på soffan i vardagsrummet.
Han sa faktiskt inte någonting om någonting. Astrid hade försökt att tala till honom men han hade bara tittat på henne med ögon som hade fått henne att tystna och inte våga göra något nytt försök. Hon ville inte att pappa skulle titta på henne på det sättet igen. Så, när det började skymma mot sommarnatt, denna lovets första dag och pappa hade lagt sig tigande på soffan - han sov inte det kunde hon höra men han var lika onåbar som om han sov - reste sig Astrid upp från dörrposten i köket, benen hade domnat och det gjorde ont att stå på dem, och vinglade ut i badrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar