Så Alice åt och pratade och Astrid teg och svalt. Mamma kedjerökte under köksfläkten och på altanen. Hon blev mer och mer nervös. Plötsliga ljud fick henne att hoppa till, en hastig rörelse fick henne att skygga som om hon var rädd att bli slagen.
När sommarlovet närmade sig visade det sig att det hade blivit som hon hade fruktat: Alice hade gått upp en storlek och Astrid ned en. För att ändå hitta likadana examensklänningar om än i olika storlekar var mamma tvungen att mycket sammanbiten resa in till grannstaden Vånge med flickorna.
Alice var irriterad och vände hela tiden sitt äckliga tuggummi i munnen medan hon förklarade att detta hade hon faktiskt kunnat klara av själv.
Astrid verkade liksom somna stående emellanåt och fick knuffas i rätt riktning för att hon alls skulle följa med. Det verkade inte som om hon hörde vad man så åt henne.
När de kom hem från Vånge, med två examensklänningar som Alice fnyst föraktfullt åt och som Astrid inte kommenterat med ett ord, hade mamma utvecklat små ticks i ansiktet; det högra ökat blinkade omväxlande med att den högra mungipan ryckte uppåt okontrollerat.
Resten av kvällen stod hon med huvudet under fläkten och en cigarett i munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar