onsdag 23 mars 2011

Semesterstängt!

För att fira denna ettårsdag kommer Astrid&Alice att ta semester en tid. De känner att de behöver fundera över saker och ting. Som till exempel om de verkligen vill offentliggöra sina liv på det här sättet. Just nu. De befinner sig ju, som sagt, i ett ganska känsligt läge för tillfället och de behöver återfå balansen.
De kommer att åka iväg på den där 60-årsresan till Turkiet, så mycket kan de väl avslöja. Och där kan det gå på ungefär tre olika sätt. Eller fyra, det beror lite på hur man ser det...
Kanske kommer de tillbaka och berättar om resan så småningom. På ett eller annat sätt.
Tills dess ber de er ha överseende och vara tålmodiga!


söndag 20 mars 2011

Igår fyllde Astrid&Alice ett år.

Som historia, alltså. Själva står de ju i begrepp att fylla 60.
Innan Bos död planerade de ju att fira 60 års-dagen på favorithotellet Tropic i Side i Turkiet. Resan var redan bokad och betald via Vings hemsida.
De hade bott på hotell Tropic i Side varje år sedan de fyllde 40. Det var så bra på Tropic. Det var bara att gå över vägen så var man nere på stranden, där det stod gratis solstolar för hotellets gäster. Kaffet smakade åtminstone nästan som i Sverige och i augusti var det alltid kräftskiva. Det gick att få köttbullar i all inclusive-buffén.
Astrid&Alice älskade att ligga i solstolarna i sina rosaglittriga stringbikinis medan Bo och Bengt smorde in dem på ryggen med sololja. Bo och Bengt älskade att smörja in dem med sololja.
Ibland läste de en Barbara Cartland roman. Astrid&Alice, alltså. Bo och Bengt läste Henning Mankell. Ibland köpte de massage av de där massörerna som gick omkring på stranden.
Den första dagen gick de alltid till ett Hamam – ett turkiskt bad, för om man blev tvättad på ett turkiskt bad innan man började sola så höll sig solbrännan alltid mycket längre. Mellan behandlingarna satt de i däckstolar med gröna ansiktsmasker i ansiktet alla fyra och drack gräddrinkar som såg precis ut som ansiktsmaskerna...Bo brukade alltid påpeka detta och de brukade alltid skratta åt det.
På kvällarna klädde Astrid&Alice upp sig i något glittrigt och fransigt och de gick tillsammans till buffén som var uppdukad på restaurangdäcket så att man hade utsikt ut över havet när man satt och åt. Ibland var det grillkväll och då stod den tjocke Ömer bakom grillen. När Astrid&Alice och Bo och Bengt kom fram till grillen viftade Ömer alltid med grillspaden och hojtade:
”Tjena, tjejer och killar!” på svenska.
En gång i veckan kom Stefan Karlsson dit med sin keyboard och då blev det dans. Då tog Astrid&Alice på sig sina bästa, allra glittrigaste klänningar och dansade cheek to cheek med Bo och Bengt till Strangers in the night.
Det var verkligen underbart att vara på semester i Side!

Men hur skulle det bli det här året? Själva födelsedagsåret.
Skulle Bengt verkligen hinna smörja både Astrid och Alice på ryggen med sololja?
Vem skulle påpeka att drinken liknade en ansiktsmask?
Skulle Henning Mankell hinna komma ut med någon ny roman?
Och skulle Sven Karlsson spela Strangers in the night tillräckligt många gånger så att Bengt skulle hinna dansa check to check med dem båda?
Ja, det är frågan...

söndag 13 mars 2011

För det var ju han själv som hade föreslagit det. ”För att bibehålla balansen nu i denna svåra tid..” hade han sagt, han tyckte själv att det lät lite högtidligt faktiskt, men så hade han ju övat hela eftermiddagen. Han hade föreslagit att han, för att i möjligaste mån bibehålla balansen, den balans de hade byggt upp under åren, skulle gå emellan husen på Blåbärsvägen. En vecka i varje hus. Han skulle springa fram och tillbaka på gungbrädan för att hålla den rak, så att säga. På detta sätt skulle de kunna fortsätta att leva så likt sin vanliga livsstil.
Han hade väntat sig att de skulle invända någonting om moralen – eller omoralen – i det hela och han hade förberett sig med argument för en sådan invändning men när ingen invändning kommit hade han inte tagit upp den biten. Istället hade han fortsatt med fraser som att ”nu gäller det att inte tappa fotfästet och låta hela tillvaron rasa samman.” Han hade talat om ”symmetrin” och vikten av ett ”gemensamt yttre”.
Och det verkade ju som om han hade fått dem med sig.
”Nu är det jag som styr den här förbannade cirkusen.” tänkte han lite förvirrat där han satt kvar vid köksbordet och såg Astrid diska med stor frenesi. Frågan var bara om han skulle sitta kvar eller gå hem, och vart hem nu låg...
Astrid sneglade över axeln och såg honom resa sig upp på osäkra ben. Han tvekade en stund i hallen mellan ytterdörren och tv-rummet men bestämde sig till slut för tv-rummet.
”Ja du, kära Bengt” tänkte Astrid&Alice samtidigt vid varsin diskbänk. ”Det finns ett annat sätt att bibehålla balansen men det har du inte tänkt på.”

söndag 6 mars 2011

Efteråt trodde han

att det hade gått ganska bra. Han trodde faktiskt att han hade fått dem med sig.
När han slutat tala, han hade hållit på i kanske tio minuter, lutade han sig tillbaka mot köksstolens ryggstöd så att det knakade.
Egentligen hade han haft för avsikt att sitta självsäkert tillbakalutad mot ryggstödet under hela sitt anförande, benen brett isär och en hand lite nonchalant vilande vid skrevet. Han mindes inte att han hade lutat sig fram. Kanske hade han gestikulerat lite onödigt yvigt också, pratat lite för fort. Det var ju bara det att han inte ville ge de där snacksaliga kärringarna ett enda litet hål att stoppa in någon invändning och överta ordet.
Ordet var hans den här gången.
Och han hade sagt alltihop, precis som han hade tänkt ut det, med samma ord och i den ordningen. Och nu var han klar. Han tittade från Astrid till Alice och från Alice till Astrid och de tittade tillbaka på honom. Ingen av dem sa någonting.
Bengt kände svetten börja rinna ner i nacken på honom och ett konstigt knastrande ljud hördes, men han trodde att det bara var inuti hans huvud.
”Som om någon går mycket sakta på krossade porslinskatter.” tänkte Bengt och undrade sedan varför han tänkte något så vansinnigt. ”Kanske håller jag också på att bli galen.”
Men han önskade verkligen att de där båda kunde sluta att bara sitta där och glo på honom. Någon jävla reaktion var väl inte för mycket begärt.
Så höjde Astrid&Alice på vänster ögonbryn. Tittade på varandra, och hade inte Bengt varit så svettig i nacken kanske han hade sett en liten grön blixt när de där båda blickarna mötte varandra.
”Ja.” sa Alice. ”Jo.”
”Ja, så skulle vi väl kunna göra.” sa Astrid.
Så reste sig Alice och gick ut ur Blåbärsvägen nummer två, genade via den upptrampade stigen genom häcken och gick in i Blåbärsvägen nummer fyra.
Så reste sig Astrid, drorg morgonrocken tätare omkring sig och gick bort till diskbänken och började spola vatten, hårt, hur kranen.
Och Bengt satt där han satt och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen.
Och det är hans eget fel.