I Astrids kök

När Alice kommer över till Astrid sitter hon vid köksbordet, i den urtvättade cerisa frottémorgonrocken och håller fast sig i bordsskivan. Alice sneglar på systerns exemplar av Lätta Kryss som ligger på fönsterbrädan där den skulle, mellan det vita askfatet med Turküie-tryck och den stora porslinsnyckelpigan. Den ligger precis på samma plats som hennes eget exemplar där borta på Blåbärsvägen 4, det är bara det att hennes eget exemplar ser ut som en hopknycklad dragspelsbälg som någon desperat har försökt att släta ut medan Astrids är slätt och blankt. Det får Alice att känna sig ännu mer illa till mods.
"Ingenting är som det ska." tänker hon. "Ingenting är som det ska."
Och hon tittar skuldmedvetet på sin syster där hon sitter, systern, och håller sig i köksbordet. Plötsligt tittar Astrid upp på Alice och Alice tycker att Astrid också ser skuldmedveten ut. Inte anklagande som hon hade väntat sig.
För att det var hon som hade gjort det, hon som hade dödat Bo, det skulle aldrig ha gått systern förbi. Att Astrid visste vad som hade hänt tidningen Lätta Kryss i Alice kök det var Alice övertygad om. Allt annat var otänkbart.
"Känner du hur golvet lutar?" säger Astrid och Alice nickar. För det gör hon.
Med den ena handen som ett stöd i väggen lyckas hon ta sig fram till köksbordet, dra ut en stol och sätta sig mitt emot Astrid.
Astrid släpper plötsligt bordsskivan med den ena handen, som någon som länge funderat på att hoppa ned från en hög höjd och nu beslutat sig. Hon klarar det och sträcker sig efter Marbouro-paketet, håller fram det mot Alice. Alice tar en cigarett och sätter den i munnen. Astrid tar också en cigarett och sätter den i munnen. Hon tar tändaren med Turküie-tryck och klickar och klickar med den för gasen är snart slut. För ett ögonblick minns hon den nya gemensamma charterresan till Turkiet som redan är beställd och undrar hur det ska bli med den.
Sedan lyckas hon ändå att få fyr på både sin egen cigarett och sin systers.
När hon lutar sig över bordet med tändaren tycker Alice att hon kan skymta ett tigerrandigt plagg under morgonrocken men själv äger hon ju inget tigerrandigt plagg så det kan det ju inte gärna vara.

Posttromb II

"Jag dödade honom!"
Ska Alice tänka många gånger sedan. Bengt hade ringt och berättat det för henne bara någon timme efter att det hade hänt och hon hade vetat det genast. När hon lagt på luren hade hon gått direkt till diskbänken och plockat upp den ihopknycklade korsordstidningen lätta kryss ur soppåsen. Hon hade torkat av den resterna från en gammal brun banan som hon hade slängt strax innan tidningen. Hon hade noga plockat bort varenda lite smula av den bruna bananen.
"Detta är priset för att byta korsordstidning efter 30 år. Detta är vad det kostar. Herregud, vad hade hänt om jag verkligen hade köpt den andra tidningen!"
Sedan hade hon satt sig vid köksbordet och försökt att släta ut sidorna. Som om hon kunde göra Bo levande igen och balansen återställd genom att, med sina händer stryka ut vecken i tidningssidorna, som hade uppstått när hon knölade ned den i den bruna bananen för bara någon timme sedan. Det var svårt att få pappret slätt, det hade blivit djupa veck och rynkor. Men hon var beredd att sitta där så länge det behövdes.

Posttromb

"Jag dödade honom. "
Ska Astrid tänkta många gånger efteråt.
"Om jag aldrig hade köpt det där förbannade rafsetet hade det aldrig hänt, och allt skulle ha varit som vanligt.
Hon sitter i köket och håller sig hårt, hårt i bordskanten. Det känns nämligen som ena sidan av köksgolvet har fallit ned i källaren och hela golvet har blivit en rutschkana. När som helst kan hon segla iväg över golvet, glida ut i hallen, genom vardagsrummet, ut på verandan och kraschlanda i Bo's stora grill, den där med grillgaller, stekplatta, mikrovågsugn, drickaställ och ett litet kylskåp.
"Om jag inte hade köpt det där förbannade, tigerrandiga rafsetet hade vi kunnat grilla i sommar också. Detta är vad ett tigerrandigt rafset kostar. Det borde jag ha begripigt."
Ändå kan hon inte hjälpa att hon tycker att det är ett oerhört, överpris för ett så tunt plagg.
Om hon bara kunde förmå sig att ta det av sig.

Tromb

Så händer det plötsligt. Det är en tisdag under lunchen.

Astrid har bestämt sig för att nu ska det ske.Hon har kommit till den avgörande punkten. Nu ska hon köpa det där tunna, tigerrandiga rafsetet som hon påstår att hon har på sig när hon är ToyTiger. Det är det första klädesplagg hon någonsin har köpt utan Alice, det första klädesplagg som hon kommer att äga som inte också finns i Alices garderob.

"Hända vad som hända vill" tänker hon.

I samma ögonblick som Astrid öppnar dörren till den exklusiva underklädesbutiken på Storgatan i Vinge, rafsar Alice åt sig korsordstidningen Lätta Kryss från fönsterbrädet och slänger den i soppåsen under diskbänken. Struntar i pappersinsamling och allt och bara knölar ner den i så djupt och så långt ned i påsen som den kan komma, den förbannade botgöringsblaskan. I morgon ska hon köpa tidningen Svåra Krys i Pressbyrån. Hon ska inte säga något om det till någon, inte göra någon överenskommelse med Astrid men hon ska låta den ligga framme, väl synligt på fönsterbrädet, som en markering.

I samma ögonblick som Astrid stiger in i den exklusiva underklädesbutiken på Storgatan och Alice knölar ner korsordstidningen i soppåsen monterar Bengt en toalettstol i ett badrum på västra sidan av Vinge. Det hugger till i korsryggen när han reser sig upp och han knider det onda med baksidan av handen och ojar sig lite sådär som han brukar.

I samma stund som Astrid stiger in i den exklusiva underklädesbutiken på Storgatan, Alice knölar ner korsordstidningen Lätta Kryss i soporna och Bengt gnider sin onda rygg reser sig Bo från ett badrumsgolv i östra änden av Vinge. Han känner en plötslig och mycket stark smärta i bröstet. Han hinner inte ens lyfta handen mot hjärtat innan han är död.