Hon hade ringt på kvällen efter det där snöpliga slutet på Sven-Ingvars-resan. Alice, alltså, eller om det nu varit Astrid. Han trodde att hon hade presenterat sig men han hade inte riktigt uppfattat namnet. Först hade han över huvud taget inte förstått vem det var, efter gårdagen hade han aldrig trott att de skulle höra av dem igen, och när han väl förstod att det var en av de där tokiga tvillingarna från igår förstod han inte vad hon sa:
Vi har pratat här hela dagen och vi har bestämt att vi kör i alla fall.
Kör?
Ja.
Med vadå?
Ja, vi har bestämt att vi tänker ha ett förhållande med er ändå.
Ett förhållande! Så sent som igår kväll hade hon stirrat på honom med avsmak för att han hade haft randiga kalsonger istället för blommiga och nu skulle hon ha ett förhållande.
Han och Bo hade mest tänkt sig att ha lite roligt.
Men de hade inte så mycket att säga till om skulle det visa sig.
Vi kan träffas på konditori Andromeda här i Vinge på lördag klockan 14 och gå igenom hur vi hade tänkt oss det. Ni ska ha de där rutiga kostymerna på er. Båda två. Hade hon lagt till, en aning bestämt.
Sedan hade hon lagt på, Alice eller om det varit Astrid.

Bengt cyklar vidare

Nej, det hade inte ”blivit något” den där första kvällen.
Bengt flinar lite för sig själv när han minns Alice ansiktsuttryck när den där lilla missen hade uppdagats. Att de inte hade lekt den där utklädningsleken fullt ut. Närmast illamående hade hon sett ut när hon upptäckte det.
Själv hade han inte varit säker på om det var Astrid eller Alice han hade fått med sig. Inte hade han brytt sig så mycket om vilket heller. Men han förmodar att det hade varit Alice eftersom det sedan hade blivit Alice och han och Astrid och Bo. Han hade aldrig valt, det var det också de som hade bestämd, systrarna, och det var väl egentligen skit samma vilken av dem han hade gift sig med. Men numera kunde han se skillnad på dem.
För det fanns skillnader även om de inte var så pigga på att se det själva, de där tokiga fruntimren. Han hade tagit upp det en gång med Alice. Men bara en gång.
Han visste inte om de verkligen inte såg de själva eller om de bara valde att inte låtsas om det. Bengt hade läst i en tidning hos tandläkaren en gång, att det gick att förtränga saker som var så fruktansvärda att man inte kunde hantera dem. Om man hade blivit utnyttjad sexuellt som barn, till exempel, då var det inte säkert att man mindes det som vuxen eftersom det varit så hemskt att man helt enkelt ”valt” att glömma bort det. Kanske var det frågan om någonting sånt hos Astrid&Alice också, tänkte Bengt.
Eller var de kanske helt enkelt inte så uppmärksamma som man kunde få intrycket av om man tittade på deras identiskt möblerade vardagsrum där inte en jävla liten porslinskatt var placerad med tre millimeters skillnad i de båda husen. Att vare sig Astrid eller Alice kunnat se skillnad på honom och Bo, visste han med säkerhet.

Här kommer Bengt!

Ja, där kommer han alltså cyklande den gode Bengt. Han har låst VVS-firmans kontor, svingat benet över den blå, tre-växlade herrcykeln och svängt ut på cykelbanan.
Han tänker på att han numera känner sig lite låghalt. Eller som att tyngdlagen har upphävts på den ena sidan av kroppen - han tror att det är den vänstra - det känns som om den liksom vill lyfta från marken lite.
Han tänker att det är Alice och Astrids fel att han reagerar så fysiskt på Bos död. Det är de som har tvingat dem att leva som varandras avbilder, som om Bo vore en fysisk omöjlighet utan Bengt och Bengt en fysisk omöjlighet utan Bo, i flera år. Jojo, nu kunde de ju se. Kom han inte cyklande här, Bengt i egen hög person. Och Bo var död.
Han kunde svära på att Alice de senaste dagarna hade sett på honom med en närmast uppfordrande min, som krävde hon att han skulle lägga sig ned och dö av ren solidaritet. Allt för att inte spräcka deras lilla freakshow.
Han och Bo hade inte alls varit lika fanatiska över detta att de var tvillingar. De hade klätt sig i likadana blårutiga kostymer den där gången när Sven-Ingvars spelade i parken, den där kvällen långt borta i 80-talet, för att det var en kul grej. Att ett par identiska tvillingsystrar klev på bussen i Vinge tyckte det också var en kul grej.
Ännu roligare blev det när tvillingsyrrorna visade sig synnerligen intresserade. Det var ”halva inne” redan på bussen dit, liksom. Hela kvällen i parken var bara en transportsträcka.
Sen sprack det i alla fall, i allra sista sekunden när det uppdagades att de inte hade likadana kalsonger.

Ja, hur är det nu? Hur ska det gå? Vad ska det bli?

Ska Astrid behålla morgonrocken på eller ska hon blotta sin tigerrandiga barm?
Ja, inte vet jag.
Jag hade nog gissat att hon skulle dragit upp den cerisrosa frottén i halsen och fortsatt att njuta av att vara martyr, av att vara den ståndaktiga, den som aldrig svek den heliga tvåenigheten A&A. Det ger ju ett visst övertag och jag tror att Astrid gillar att ha övertag. Hon är en sådan där som inbillar sig att hon alltid varit i underläge, alltid blivit trampad på och därför anser att hon är lite bättre än andra och har rätt att ta sig vissa friheter.
Fast som sagt, jag vet inte. Jag tycker faktiskt att hon famlar lite oroväckande i dekoltage-höjd. Kanske ska hon ändå visa sitt rätta, toytiger-jag. Och vad händer då?
Ska Astrids tigerrandiga raff set vara en befriare eller ett svek? Ska det så split eller sämja? Ska ord yttras vid detta köksbord som har legat och grott inom dessa våra tvillingsystrar sedan barndomen? Och vad kommer det i så fall vara för ord.
Jag vet inte.
En som inte heller vet är Bengt, som är på väg hem genom bostadsområdet på sin gamla blå cykel. Han är på väg från VVS-firman som han numera äger alldeles ensam, eftersom hans tvillingbror Bo är död. Det var alldeles nyss han dog och hur mår egentligen Bengt efter detta?
Här cyklar han i alla fall på väg till ett köksbord på Blåbärsvägen och inte funderar han så mycket på vad som händer där just nu, mera på vad som ska hända när han kommer dit, när han gör entré på scenen.
Ja, ja.
Hur ska det gå? Vart ska de alla ta vägen?Förr eller senare måste de ju ändå ta sig till Turkiet.
Gasen i de båda Türkiye-tändarna är ju snart slut.