Efteråt trodde han

att det hade gått ganska bra. Han trodde faktiskt att han hade fått dem med sig.
När han slutat tala, han hade hållit på i kanske tio minuter, lutade han sig tillbaka mot köksstolens ryggstöd så att det knakade.
Egentligen hade han haft för avsikt att sitta självsäkert tillbakalutad mot ryggstödet under hela sitt anförande, benen brett isär och en hand lite nonchalant vilande vid skrevet. Han mindes inte att han hade lutat sig fram. Kanske hade han gestikulerat lite onödigt yvigt också, pratat lite för fort. Det var ju bara det att han inte ville ge de där snacksaliga kärringarna ett enda litet hål att stoppa in någon invändning och överta ordet.
Ordet var hans den här gången.
Och han hade sagt alltihop, precis som han hade tänkt ut det, med samma ord och i den ordningen. Och nu var han klar. Han tittade från Astrid till Alice och från Alice till Astrid och de tittade tillbaka på honom. Ingen av dem sa någonting.
Bengt kände svetten börja rinna ner i nacken på honom och ett konstigt knastrande ljud hördes, men han trodde att det bara var inuti hans huvud.
”Som om någon går mycket sakta på krossade porslinskatter.” tänkte Bengt och undrade sedan varför han tänkte något så vansinnigt. ”Kanske håller jag också på att bli galen.”
Men han önskade verkligen att de där båda kunde sluta att bara sitta där och glo på honom. Någon jävla reaktion var väl inte för mycket begärt.
Så höjde Astrid&Alice på vänster ögonbryn. Tittade på varandra, och hade inte Bengt varit så svettig i nacken kanske han hade sett en liten grön blixt när de där båda blickarna mötte varandra.
”Ja.” sa Alice. ”Jo.”
”Ja, så skulle vi väl kunna göra.” sa Astrid.
Så reste sig Alice och gick ut ur Blåbärsvägen nummer två, genade via den upptrampade stigen genom häcken och gick in i Blåbärsvägen nummer fyra.
Så reste sig Astrid, drorg morgonrocken tätare omkring sig och gick bort till diskbänken och började spola vatten, hårt, hur kranen.
Och Bengt satt där han satt och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen.
Och det är hans eget fel.