torsdag 24 februari 2011

Men nu svänger han in på sin gata,

låter cykeln rulla nedför backen mot vändplanen längst ned där nummer två och nummer fyra ligger så prydligt bredvid varandra. Det är nummer två som är hans. Det vet han, för det står det på köpehandlingarna som är underskrivna med hans namn.
Men det är i köksfönstret i nummer fyra som han ser två gråspretiga huvuden skymta när han ställer ifrån sig sin cykel på garageinfarten.
”Lika bra det.” tänker han. Lika bra att de är på samma ställe, för han vill prata med dem båda. Han har förberett det han ska säga noga. Under hela eftermiddagen har han suttit vid skrivbordet på kontoret på VVS-firman och vridit och vränt på det han har att säga. När klockan blev fyra och det vara dags att låsa kontoret och cykla hem hade han tyckt att det lät rätt så bra där inne i hans skalle. Det lät så pass bra att han inbillade sig att han nog skulle få Astrid&Alice att också tycka att det lät bra.
När han kommit halvvägs hem hade han kommit på att han borde ha skrivit ut ett papper med det hela i tio punkter, men ja...det fick väl gå ändå.

Han kliver in i huset på Blåbärsvägen två utan att knacka.
Det verkar som om han skrämmer dem när han kommer in i köket för de stirrar båda på honom som om han vore någon som återvänt från de döda.
Det råder en stämning i köket som om en orkan gått igenom huset, en orkan, ett tåg, en lynchmobb...vilket som, eller alltihop. Det är en stämning av att möbler ligger kullkastade, lådor är utslitna ur sina fack och vända upp och ned, knivar nedsölade och porslinskattsamlingar slängda i golvet och söndertrampade till grus.
Men det är bara en stämning, det är ingenting som syns.
Om Bengt inte varit man hade han kanske lagt märke till den där orkanstämningen. Men nu är han man och fullt upptagen med att rabbla sitt lilla tal inuti huvudet. Fast han hajar till lite vid åsynen av Astrid. Är det något tigerrandigt som skymtar under morgonrocken!
Nå, han dröjer inte länge vid det. Det gäller att hålla sig fokuserad och ta kommandot innan någon av kärringarna börjar snacka. Han harklar sig lite och drar ute en av köksstolarna.
”Jaha, ni tjejer!”, säger han. ”Jag har en idé.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar