onsdag 16 februari 2011

Han hade inte förstått sig på denna besatthet av att de skulle se likadana ut till varje pris, ändå ut i färgen till trasorna i städskåpet. Vad var grejen? Vad var det som var så farligt med att det fanns olikheter. Vad var det som var så farligt med att inse att man var två personer i stället för en?
Men han hade aldrig mer tagit upp det här med skillnaderna. Naturligtvis inte.
Han undrade om de verkligen inte såg de där olikheterna själva, om de verkligen inte var medvetna, eller om de bara var någon slags förträngning. Han hade läst om det där. Att man kunde tränga bort sådant som var allt för smärtsamt att tänka på, så att det till slut var som om det inte fanns eller aldrig hade hänt.
Nej, varken han eller Bo hade ifrågasatt mera. Bara accepterat det hela och blivit de identiska bröderna B. Bo körde sin gula gräsklippande i samma cirklar i sin trädgård som Bengt körde sin gula gräsklippare i sin trädgård.
De hade spelat med i dårskapen men det hade hänt att de hade utnyttjat det också. Utnyttjat det faktum att Astrid och Alice uppenbarligen inte fann de fem fel som fanns hos honom och Bo.
Det hade hänt att de hade bytt hus med varandra och Bengt hade bott ett par dagar med Astrid medan Bo bodde med Alice och systrarna hade inte märkt av bytet. De gjorde åtminstone ingen min av att ha märkt något.
De hade skrattat en hel del åt detta, bröderna B, åt hur de lurade sina tokiga fruntimmer. Och kanske hade Bo tyckt att det var spännande att dela säng med sin brors fru några nätter då och då.
Bengt skulle aldrig ha erkänt det för brodern men själv hade han nästan tyckt att det var lite kusligt. Det var ju det att han inte märkte så mycket av bytet själv heller. Det hade ju inte varit någon skillnad, ingen skillnad alls. Han kunde lika gärna varit kvar hemma. Det spelade inte någon roll i vilket hus han bodde, eller med vilken syster. Det var bara med eller utan födelsemärke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar