Gräl

"Ja, då tyckte ni allt att ni hade fått tag i ett par riktiga rariteter till er perversa samling!"
kunde Bo skrika, eller Bengt, under ett gräl. Han, Bo, eller om det var Bengt, var ju bara några slags museiföremål i Astrid&Alice liv. Hela deras liv var ju bara ett jävla museum. Skrek Bo, eller om det nu var Bengt, när de grälade.
"Och nu," skrek han vidare, "är det väl bäst att jag går över och talar om för de andra att de ska börja gräla också, så att vi - gud förbjude - inte skulle göra något på egen hand och förorsaka någon naturkatastrof i det här symetriska jävla universumet!"

Men han brukade inte gå över till Bengt och Alice, eller om det var Bengt som skulle ha gått över till Bo och Astrid. Han brukade gå ut och klippa gräset istället.
Det underliga, eller kanske det självklara, var att efter ett tag brukade Bengt, eller Bo, också komma utångande, högröd i ansiktet som efter ett gräl, slita fram gräsklipparen ur garaget och börja marschera fram och tillbaka över gräsmattan i samma agressiva takt som Bo, eller Bengt, som om de ville demonstrera något.

Då brukade Astrid, eller Alice, ta med sig sin korsordstidning och gå över till sin syster. Sedan satt de där vid köksbordet och pumpade upp kaffe åt sig ur den jordgubbsmönstrade termosen som de vunnit på tvillingkrysset i tidningen Lätta Kryss. Det var det enda korsordet i korsordstidningen Lätta Kryss som de brukade skicka in lösningen på, eftersom man alltid vann två av samma sak om man vann på det krysset.
Så satt de där med sina korsordstidningar framför sig och drack kaffe ur de vita muggarna med Turkyie-tryck, som de köpt på den gemensamma charterresan till Turkiet och tittade på sina rariteter medan de mascherade i samma takt ute i de identiskt planerade och skötta trädgårdarna på Blåbärsvägen.