Efter den där dansen till Sven-Ingvars hade det visat sig att det här med de identiska, bylsiga, ljusblå kostymerna var något som Bo och Bengt hade sett som en "kul grej". Inte som något självklart, grundläggande och livsnödvändigt.
Bo kunde mycket väl tänka sig att ha spräckliga bermudashorts samma dag som Bengt gick omkring i kostym.
Det var en besvikelse, det kunde man inte säga annat, och det fick Astrid&Alice att stanna upp och fundera lite dagarna efter den där vilda glädjeyran på natten efter Sven-Ingvars. Hur skulle de göra nu? Det var ett viktigt beslut att att fatta. Kanske det allra viktigaste. Det handlade ju om hela livet, om lyckan och balansen. Men till slut hade de bestämt sig för att detta var så bra det kunde bli. Bo och Bengt var ett så bra material de kunde förvänta sig att ha att arbeta med.
För de insåg ju att de var tvugna att arbeta med materialet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar