Så kom hon hem igen till slut.
Och stod i dörren till det gamla symetriskt möblerade flickrummet där Astrid låg blek och smal på sin säng.
Astrid såg upp på Alice och hennes blick var lika trotsig som ett skadskjutet djurs när det tittar på jägaren och tänker:
- Jävla klantskalle.
Alice's blick var en skyldig jägares. Hon såg i golvet.
Det hade varit en lång väg hem och ont om pengar. Nu var hon lika mager och blek som Astrid. Nu skulle allt bli som vanligt igen.
Mamma kom ut ur sovrummet. Pappa slutade klippa gräs.
Astrid reste sig upp från sängen och tillsammans ställde sig Astrid&Alice framför spegeln och såg att allting såg ut som vanligt.
Nästan.
De pratade aldrig med varandra om det som hänt. Inte ett ord skulle bli sagt emellan dem om denna sommars slagsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar