Om nätterna låg Alice på en av de risiga bänkarna på rastplatsen, nära soptunnorna och råttorna men långt ifrån lastbilarna med sovande chaufförer.
"Hellre råttorna", tänkte hon.
Hon sov inte. Hon kände hur världen gungade omkring henne. Det var som att ligga på en smal flotte ute på ett öppet hav, utan fäste, bara driva.
Samtidigt låg Astrid i sin säng på Plommonvägen och kände hur sängen gungade. Hon flöt på ett öppet hav, drev utan fäste och det var en känsla som fick henne att må illa. Hon hörde hur det susade innanför hennes panna, som från bilar som körde riktigt fort, fort på autobahn.
Här låg de båda tillbaka i en gemensam känsla igen. Tillsammans i en gemensam känsla igen men ändå var det inte som förut. De var inte längre lika som förut. Nu fanns det en skillnad mellan dem
för en av dem hade blivit lämnad
och den andra hade valt att gå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar