I vanliga fall var Astrid&Alice rum i perfekt symetri. Den ena sidan var en perfekt spegelbild av den andra. På var sin sida om fönstret stod en säng med vita gavlar och ett skärt överkast som mormor virkat. Vid sängens fotända stod en hylla med kramdjur och leksaker. Ovanpå den ena hyllan satt Astrids lockiga docka, ovanpå den andra satt Alice lockiga docka.
På var sin sida om dörren stod ett vitt skrivbord där Astrid&Alice kunde sitta och rita eller sortera sina bokmärken. På födelsedagskvällarna var alltid födelsedagspresenterna upplagda här och det var mycket svårt att slita Astrid&Alice från respektive skrivbord för att stoppa dem i respektive säng.
Men på kvällen den tionde födelsedagen var det som om de inte vågade närma sig skrivborden. Astrid&Alice satt på varsin säng och tittade ömsom på varandra och ömsom på sina skrivbord. Skrivborden ser exakt likadana ut: två rosa porslinskatter, ritblock och pennor, varsin ljusblå klänning. Men så finns de där andra sakerna där.
På Alice bord ligger dagboken med röda hjärtan.
På Astrids boken om en flicka som önskar sig en egen häst.
Det ser otäckt ut. Som om något orent och farligt har kommit in i rummet, som om de där sakerna har fått hela rummet att kantra som om det råder sjögång i rummet. Astrid&Alice känner sig nästan sjösjuka och illmående. Frivilligt kryper de ner i sängarna och gråter sig till sömns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar