Det var den kvällen när Sven-Ingvars spelade i parken utanför - och Vingebuss hade ordnat en bussresa dit. Astrid&Alice hade köpt biljetter, våfflat håret med sina krustänger. De hade nya stora cerisa plastklipps i öronen och klockade kjolar och doftade Couleure de Benneton när de klev ombord på bussen vid stationen.
Innan den kommit till Vinge busstation hade den hämtat passagerare i Vånge och stämningen var redan hög. Mitt bland skränande och rökande människor satt de.
Bo & Bengt.
Två medelålders män i bylsiga, ljusblå kostymer, inga slipsar men tjocka guldkedjor glimmade i halsen innanför de uppknäppta skjortkragarna. De var en aning gråsprängda i tinningarna, huden var solarietorr och det luktade starkt av något namnlöst rakvatten. De tuggade intensivt på varitt tuggummi med nonschalant öppna munnar.
Men det var inte något av detta som gjorde att Astrid&Alice lade märke till dem. Det var de att de hade likadana bylsiga ljusblå kostymer, lika tjocka guldkedjor i halsen mot den lika torra solariebruna hyn. Att de hade gråa hårstrån i samma fält vid tinningarna och tuggade tuggummi i samma takt. Det var det faktum att de så uppenbart var tvillingar som fångade Astrid&Alice uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar