För Astrid&Alice var det ingen kul grej. Det var verkligheten sådan den såg ut och sådan den skulle levas, sådan den alltid hade levats. Några alternativ gavs inte. "De tu skola vara ett".
Eller ja, det var väl inte riktigt sant. Poängen var ju just den att de var två, men identiska, varandras avbild, mammas dockor.
Mamma som sydde deras kläder, klädde på dem, kammade deras ljusa hår som hade lite av det där som tanterna som kom och drack kaffe hos mormor kallade "självfall".
- Sådana små dockor! sa tanterna om Astrid&Alice som satt och ritade identiska prinsessor i identiska ritblock. Det var märkligt det där. Det var inget de kom överens om eller ens talade med varandra om, men de började alltid rita exakt samma saker. Utan att ha sneglat i varandras ritblock målade de varsin prinsessa. Båda prinsessorna hade gröna klänningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar