Slagsida

En gång hade det inte varit så.
Det var när Astrid&Alice var 18 år. Då hade Alice plötsligt stått framför Astrid i vita stövlar som räckte nästan ända upp till knäna och där tårna tittade fram ur ett hål i skospetsen.
Astrid hade inte några sådana stövlar. Hon visste inte ens att de skulle ha gått för att köpa stövlar efter skolan den dagen. De brukade alltid gå tillsammans för att köpa kläder, de brukade alltid gå tillsammans, men idag efter den sista lektionen hade Alice plötsligt varit försvunnen.
Alice hade varit bakom henne när de gick ut i kapprummet. Sedan hade Astrid vänt sig om för att trä armen i sin kappa. När hon vände sig tillbaka igen hade det varit tom på den plats där Alice stått. Det fanns ingen Alice i hela korridoren. Astrid hade stått där snopen. Hur hade Alice hunnit ut på den korta stund som Astrid stod vänd ifrån henne? Hon hade sprungit ut på gården, för hon hade ju inte kunnat hinna långt men ingenstans såg hon Alice.
Astrid hade fått gå ensam hem från skolan. Hon kunde inte minnas när de hände sist. Hon kunde inte minnas att det någonsin hade hänt.

Men nu stod Alice här mitt i deras rum, som fortfarande såg ut som när de fyllde tio är men leksakerna i hyllan hade bytts ut mot böcker och ett smyckeskrin. Nu stod Alice mitt i rummet i vita tålösa stövlar och sa att hon skulle lifta till Paris.
Det gick redan runt i Astrids huvud, hon kände sig alldeles omtöcknad, dels för att Alice hade försvunnit så spårlöst och plötsligt, dels för att hon plötsligt var tillbaka igen och så var det de där stövlarna utan tår.
Astrid hade aldrig sett sådana stövlar tidigare. Hon hade aldrig trott att hon någonsin skulle ha sådana stövlar. Eller ja, Alice. Hon stirrade på stövlarna, på det ställe där Alice tår stack ut ur skospetsen. Det såg konstigt ut. Astrid kände att hon mådde lite illa.
- Vart tog du vägen? sa hon till Alice tår.