Porslinskattsamlingen

Porslinskattssamlingen tog sin början när Astrid och Alice fyllde 10 år. Då fick de varsin rosaglaserad kattunge av mormor. Varsin likadan kattunge.
Så hade det alltid varit, från den allra första början. Det Astrid fick, fick Alice. Och tvärtom. De delade aldrig med varandra. De fick alltid varsin. Men exakt likadan. Vågskålen skulle väga lika tungt på båda sidor, lika tungt på grammet. Och så hade det fortsatt, livet igenom. Lades något i Alice skål måste samma sak, lika mycket läggas i Astrids skål. Togs något bort ur Astrids skål så måste det också tas bort i Alices.

Samlandet hade fortsatt. Katter till födelsedagar och jular och på semestrar. Därför stod det nu 322 porslinskatter i en glasvitrin i vardagsrummet på Blåbärsvägen 2. 322 katter som alla kunde finna sin make i glasvitrinen i vardagsrummet på Blåbärsvägen 4.
Vid ett par tillfällen hade Astrid och Alice varit tvungna att låta en åtråvärd katt gå dem förbi. Den grämer dem ännu, den där blommiga katten med grön botten i basaren i Alanya, på den gemensamma charterresan till Turkiet. Den var så vacker.
Men det fanns bara en. Så den fick stå kvar.