- Jag dödade honom också, sa Alice och drog isär den urtvättade cerisa morgonrocken och blottade det tigerrandiga rafsetet.
Alice stirrade på det tunna tyget utan att säga något. Det var mycket, mycket tyst i det symetriskt möblerade köket, länge. Till slut släpper Astrid morgonrocken med en liten suck, lägger armarna i kors över bröstet och lutar sig tillbaka på pinnstolen. Sedan spänner hon ögonen i Alice och berättar allt om ToyTiger. Hon låter inte alls som Alice, inte forcerad och nervös, inte skuldmedveten. Hon berättar sakta och lugnt utan att släppa Alice med blicken.
När hon slutat att berätta bryter ett gräl ut på Blåbärsvägen 2. Det första grälet någonsin mellan systrarna. Det första grället som utspelat sig utanför deras huvuden.
"Och det som utspelat sig där", tänker Alice, tänker Astrid, "har inte varit tillnärmelsevis nog. Inte tillnärmelsevis."
För knappt har de tänkt det: "Jaghatardigjagönskarattduvardödsåattjagfickgöradetjagvillevaradenjagville."
Knappt har de tänkt det, förrän de skyndat sig att tänka andra tankar, utslätande tankar, tankar som ska radera ut de onda, tidigare tänkta:
"Kära älskade syster, vad vore jag utan dig, vem vore jag utan dig!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar