Ordningsregler

De hade åkt dit i sina blårutiga kostymer.
Det hade aldrig fallit dem in att de kunde låta bli. Det hade inte funnits något utrymme i samtalet med Alice – eller om det varit Astrid – till några alternativ. Lika otänkbart som det varit för Alice att de skulle opponera sig, blev det för honom och Bo. Astrid&Alice hade sagt att de skulle åka till café Andromeda klockan 14 på lördag alltså åkte det till café Andromeda klockan 14 på lördag.

Så där hade de varit sedan, hela deras äktenskap. De där envisa systrarna hade talat om hur de skulle göra och de hade gjort det. Det hade svurit mycket över det när de var för sig själva, han och Bo, att de hade drabbat av sådana galna och halsstarriga fruntimmer men de hade aldrig opponerat sig. Det hade liksom aldrig fallit dem in.
Så där hade de klivit in då på café Andromeda den där lördagseftermiddagen, i sina blårutiga, lite säckiga kostymer med likadana ljusblå skjortor under kavajerna och en likadan bred djupblå slips. Den här gången hade båda för säkerhets skull blommiga kalsonger. Käkarna tuggade varsitt tuggummi i exakt samma takt. Just det var ingenting de hade planerat det hade bara blivit så ändå.

Astrid&Alice satt längst in i caféet vid ett bord för fyra. De hade redan beställt åt dem alla. Det stod en kanna med kaffe på bordet och en likadan napoleonbakelse framför varje stol.
Systrarna satt i soffan längst in mot väggen. De var klädda i cerise-färgade kjolar som var skurna på ett sätt som kallades för klockat, inte för att vare sig Bo eller Bengt visste att det hette så eller att namnet på färgen var cerise, men så var det i alla fall. De hade pösiga blusar med axelvaddar och deras blonda luggar var tuperade till skyhöga glorior runt deras ansikten. Ögonskuggan var turkos och löparna var målade med något som fick dem att se lite glansigt fuktiga ut på ett aptitligt sätt, tyckte Bengt, men trots att systrarna som granskade dem mycket noggrant, såg ut att finna att det de såg var gott var det inte tal om några välkomstkyssar. De reste sig inte ens upp utan visade bara nådigt med händerna var det var meningen att Bo och Bengt skulle ta plats.

Inte heller var det någon tid för kallprat, det var straight down to buissnes.
- Ja, sa den ena av dem. Bengt kunde omöjligt avgöra vem av dem det var.
- Vi anser att ni är ett mycket bra råmaterial men det finns ju ändå en del att göra, som ni förstår.
Och det var den där tonen igen som inte gjorde rum för några motsägelser eller alternativ. Det fanns helt enkelt inte några motsägelser eller alternativ att göra rum för, så enkelt var det.
- Så, sa den andra, därför har vi sammanställt en lista med några punkter som det är viktigt att vi följer.
Bengt kunde se att henne naglar var målade med ett illgrönt nagellack när hon räckte dem varsitt pappersark. Pappret innehöll tio maskinskrivna punkter och hade överskriften Ordningsregler. Han insåg att när hon sa vi menade hon honom och Bo.
ett gemensamt yttre.